Sorgen, glädjen och framtiden.
Sorgen
Så lämnade Beethoven mig, eller var det jag som lämnade honom? Han orkade inte längre, eller ja, han orkade, men inte jag. Jag ville inte hitta honom liggande med ett brutet ben, utan livlust eller med sönderslagen kropp. Och när bakbenen inte orkade, kände jag att det var dags.
Jag saknar honom så mycket, han har en sådan underbar råtta. En stor personlighet, som sakta växte fram för mig, och fyllde mig med massvis av kärlek. Nerviga Betis blev finaste Betis. Alltid lite avvaktande, men ack så nyfiken och knastrande.
Glädjen
Norah är min glädje, mitt lilla busfrö. Två och ett halvt år gammal, och det känns som hon äntligen är lykclig. Fram till för ett par månader sedan bodde hon på ett naturbruksgymnaisum, tillsammans med en annan hona. De bets, och jag tror inte de var lyckliga, även om de hade en stor fin bur.
Nu bor hon hos mig, eller med mig rättare sagt, pendlar från Längnäs till piteå, mellan mamma och pappa. Hon blir aldrig stressad, älskar att träffa nytt folk och är helt seriöst den perfekta blandningen mellan gos och bus.
Framtiden
Vet inte exakt hur det blir med mitt råtteri (fast fortsätter gör det), men kring jul nu så kommer Sputnik hem till mig. En nervös liten pojke på ett halvår, världens snyggaste tror jag. Han kommer att bo ensam eftersom han inte fungerar med andra hanar, och jag kommer lägga all tid på att få honom tryggare.
Så lämnade Beethoven mig, eller var det jag som lämnade honom? Han orkade inte längre, eller ja, han orkade, men inte jag. Jag ville inte hitta honom liggande med ett brutet ben, utan livlust eller med sönderslagen kropp. Och när bakbenen inte orkade, kände jag att det var dags.
Jag saknar honom så mycket, han har en sådan underbar råtta. En stor personlighet, som sakta växte fram för mig, och fyllde mig med massvis av kärlek. Nerviga Betis blev finaste Betis. Alltid lite avvaktande, men ack så nyfiken och knastrande.
Glädjen
Norah är min glädje, mitt lilla busfrö. Två och ett halvt år gammal, och det känns som hon äntligen är lykclig. Fram till för ett par månader sedan bodde hon på ett naturbruksgymnaisum, tillsammans med en annan hona. De bets, och jag tror inte de var lyckliga, även om de hade en stor fin bur.
Nu bor hon hos mig, eller med mig rättare sagt, pendlar från Längnäs till piteå, mellan mamma och pappa. Hon blir aldrig stressad, älskar att träffa nytt folk och är helt seriöst den perfekta blandningen mellan gos och bus.
Framtiden
Vet inte exakt hur det blir med mitt råtteri (fast fortsätter gör det), men kring jul nu så kommer Sputnik hem till mig. En nervös liten pojke på ett halvår, världens snyggaste tror jag. Han kommer att bo ensam eftersom han inte fungerar med andra hanar, och jag kommer lägga all tid på att få honom tryggare.
Kommentarer
Trackback
