Norah och Beethoven.
Norah och Beethoven får mötas ute på golvet. Beethoven snubblar fram, gammal och trött. Norah är galen, busig och nyfiken. Hon kilar fram och tillbaka och efter ett tag smittas Beethoven av den galna glädjen. Han börjar snubbla fram i högre tempo, de krockar, går över varandra och upptäcker tillsammans, bredvid varandra.
Det är så fint att se, jag inspereras av Beethovens envishet.
När inte bakbenen fungerar, då ger man inte upp, då använder man frambenen!
När man inte kan stå lutad mot burgallret, då sitter man på rumpan och tittar ut.
När man inte orkar, då sover man, och sne egr man sig fan på att klara det, och då gör man det!
När man ska imponera på damer, då gör man det, med elelr utan funegrande bakben.
Norah är också underbar.
Det är så fint att se, jag inspereras av Beethovens envishet.
När inte bakbenen fungerar, då ger man inte upp, då använder man frambenen!
När man inte kan stå lutad mot burgallret, då sitter man på rumpan och tittar ut.
När man inte orkar, då sover man, och sne egr man sig fan på att klara det, och då gör man det!
När man ska imponera på damer, då gör man det, med elelr utan funegrande bakben.
Norah är också underbar.
Till minne av, för att jag älskar er.
Ron och Rufus.
För alltid de första.
<3
För alltid de första.
<3
